Fußball für alle

Jag vet inte om ni såg när redaktionerna för Kobra och Fotbollskväll tidigare i veckan bytte roller och gjorde varandras program för en kväll (busigt värre). Det kan annars ses här.

Störst skillnad blev det i Kobra. Där kändes det att det var två skilda temperament som möttes. Chris Härenstams "hur kändes det här då"-frågor i foajen till Stockholm Stadsteater var charmiga men klingade underligt.

Teaterchefen Benny Fredriksson intervjuades också, men av Mats Nyström. BF: "Den dagen jag börjar tänka på hur jag ska få så många som möjligt att komma till den här teatern, då tror jag att jag ska sluta. [...] Den dagen jag börjar spekulera då är det över..."

I så fall borde han ha slutat vid det här laget, när han tycker att det är en bra idé att låta Colin Nutley sätta upp pjäser på hans teater. Benny Fredriksson glider nog över i ett välbetalt näringslivsjobb inom ett par år. Kulturhögern älskar den typen av tomma, "entreprenöriella" publikinskyfflare.

Se också Sladjan Osmanagics avslöjande intervju med Jockum Nordström, som först skrattar trevligt med tanterna och farbröderna som kommit på hans vernissage, för att sedan snacka skit om desamma när de försvunnit och han är ensam med reportern.


Fotbollskväll, i Kobras tappning, å sin sida var ungefär som vanligt. Det verkar som om en del kulturjournalister har så dåligt självförtroende att de inte vågar annat än att anpassa sig till den givna ramen. Tänk om Lasse Anrell skulle skriva i Aftonbladet efteråt att de framstod som "dryga kultursnobbar"? Får inte hända. Folkligt, festligt och fucking fullsatt...

Vi kan väl höra om Bob Hansson vill specialskriva en OS-dikt och framföra den live i studion med yviga poetry slam-gester... En ungdomlig vinjett på det.

Svenska författare ska vi inte tala om. De vet mer om fotboll än hardcorefansen på ståplatsläktarna. De har eget landslag. Rabblar laguppställningar i sömnen och smörjer in vaderna med tigerbalsam innan de sätter sig vid skrivbordet. Doften är så ljuvlig och triggar igång skaparhjärnan på nolltid.

Lortsverige

Sedan jag började läsa Noréns dagböcker (ca 100 sidor in) har jag plågats av tanken på all eftersatt städning. Han skrubbar sin tiorumsvåning med såpa ca två gånger om dagen. Hur kan man få något annat än dåligt samvete.

Norén hävdar någonstans att Tony Olsson under sin barndom fick vara med om hur hans mor "bytte bort en av hans halvbröder mot en avelshund". Det låter i all sin brutalitet nästan som en poetisk skarvning.

Hittills mycket läsvärt, även om det knappast är dagböcker på Gombrowicz-nivå.

Subaltern 1/08

Innehåll

Alexander Trocchi - de inre rymdernas kosmonaut / Marcus William Nilsson

Poesi:
Ann Hallström
Kristian Carlsson
Eva Ström
Fredrik Wiklund
Peder Alexis Olsson
Mats Söderlund
Vendela Fredricson och Lina Hagelbäck
Andreas Nilsson
Marja-Leena Sillanpää

Den sociala beställningen - om teatern och dess självbild / Ludvig Uhlbors

"Mick Jagger is not the Devil" - om Sweet Gene och andra varelser / Martin Bergqvist

Bildkonst / Martin Jacobson

Den svarta humorns murbräcka - en introduktion till André Bretons antologi
Utdrag ur J.-K Huysmans En rade

Rapport från verklighetens utkanter / Interacting Arts

Forumkonstruktion - Drömmar, insamlade under två månader, behandlade som profetior och visioner / Daniel Westerlund

Ur Driva / Sara Hallström och Vanja Larberg

Arbetslinjen, regeringen och brytningskraften - Andre Gorz in memoriam / Mårten Björk

Bildkonst / Ragnar Persson

Hermann Ungars resa in i mörkret / Arthur Isfelt

Utdrag ur De lemlästade / Hermann Ungar


Omslag: Susanne Johansson

/

Beställningar: H:ströms.

Upp trälar uti alla stater

Idag ska jag höra Jan Myrdal majtala i Malmö, i Kommunistiska partiets regi. Jag har på mig min röda Fred Perry-tröja. Vi får se om den går hem hos stalinistgubbarna.

"Hen"

- Det är ett val som vi har gjort i tidskriften, att använda hen som pronomen i stället för han eller hon. Vi vill inte bekräfta tvåkönsmodellen.

Så säger hen, Maya Margareta Hald, en av redaktörerna för nya tidskriften Ful, tidigare Femkul.

Queer (liksom en stor del av identitetspolitiken i övrigt) kan vara det sämsta som hänt vänstern på mycket länge. Ovanstående är bara ett exempel.

Alltmedan de rika blir rikare, såväl nationellt som globalt, och kan se sina tillgångar förräntas i godan ro, ostörda av all verklig politisk opposition.

Ordkammarsymfonin - Erik Beckman

"Lyssna på hans text här, ungefär som ni lyssnar till musik."

Avd. ej upprepningsbara intellektuella poser

I väntan på resningen av Odell-statyerna

Men man behöver ju inte nödvändigtvis vända sig till Nordkorea för att få uppleva hederligt Juche-klingande nyhetsmedier, uppsluppet talande om de stora ledarnas senaste underverk - till gagn för hela det "svenska folkhushållet".

Nordkoreanskt

"Bloggosfären" tråkar i allmänhet ut mig, men ibland hittar man ju saker som förtjänar all uppmärksamhet. Så till exempel Koreabloggen, helt och hållet ägnad åt Nordkorea, skriven av någon som har landet som sitt "huvudsakliga fritidsintresse". Kan inte påstå att jag är riktigt så hängiven, men... Velly nice.

Särskilt intressant är det som skrivs om regimens (i och för sig ganska fåtaliga) svenska sympatisörer, i bland annat KMPML(r) och RKU.

Ur Svensk-koreanska föreningens tidskrift Koreainformation saxas följande helt oironiska kommentar till bristen på bilar i Nordkorea:

"Att gå är en mänsklig nödvändighet. Nordkorea är ett överlevnadsexempel för världens alla bilburna och överfeta."

Det är roligt för att det är sant?

-

Missa inte heller The Vice Guide to North Korea i fjorton korta avsnitt. Kan man ha överseende med den lite ansträngda tonen och de återkommande anmärkningarna om hur "bisarrt" och "extremt" landet är, så är det klart sevärt. Ta mig till Pyongyang någon dag.

Nej, neeej

Rättshaveriststämpeln är missbrukad, men nog börjar man tassa i närheten av sådant om man som Maja Lundgren kommenterar blogginlägg om sig själv, som hon nu gör på Den blinde Argus. Jag begriper i och för sig impulsen, men ändå... Det finns knappast någon snabbare genväg till ovärdighet än att GÅ I SVAROMÅL PÅ INTERNET. Det är som att skicka två dussin "Har du alldeles kissat ner dig, saknas pojkvän?"-Lundell-brev samtidigt.

Något ruttet i staten Danmark

Ska det där föreställa Hamlet så vill jag inte vara med längre.

Bill Hicks - Worst gig ever

NCFOM

Den här gubben skulle jag däremot gärna vilja läsa memoarer av, om han nu inte hade varit en fiktiv person.

Litterära mästerverk att se fram emot

Pär Nuder kommer ut med memoarer till hösten - Stolt men inte nöjd.

En tam titel jämfört med Anne WibblesTvå cigg och en kopp kaffe. Kjell-Olof Feldts hette Alla dessa jävla dagar. Nja, inte riktigt. Nästan.

I den här intervjun med Nuder så undrar man ju varför reportern inte ställer den självklara frågan: "Men kan du egentligen skriva?"

Ibland, för ett kort ögonblick, föreställer man sig en förlagsvärld som intresserar sig för litteratur. Sedan viftar man bort det, som alla andra villor.

Den globala byn

Sakernas tillstånd har inte fått åtnjuta globaliseringens frukter ännu.

Bohemian rhapsody

And the worst part is, if you go bohemian or something crazy like that, you're conforming just as much as everybody else, only in a different way.

- Franny and Zooey, J. D. Salinger.

RIP Alain Robbe-Grillet

Han var i Lund i höstas i samband med att Fantastisk filmfestival visade några av hans filmer, bland annat L'Immortelle (stram och stiliserad sak, i samma anda som Alain Resnais' Hiroshima, mon amour), som jag såg honom introducera.

Grillet trädde in som en gammeldags patriark i salongen, flirtade med den unga blonda tolken, bar lång röd bohemhalsduk inomhus. Fantastiskt stilig för sina 85 år. Anekdoterna om den kaotiska filminspelningen - i Turkiet, det var Grillets debutfilm - var också roande.

Jan Aghed på Sydsvenskan gjorde sedan en intervju med honom (fotografen har fångat halsduken, som synes) där han halvt på skämt, halvt på allvar lade fram tesen att han förlorade Nobelpriset till Claude Simon på grund av sina alltför lättklädda filmer.

Erst kommt der Magen

"Jag går alltid på magkänsla. Först kommer magen - sen kommer moralen!"

Brechts ord om maten och moralen får en fin turnering hos en av de medverkande i Ring P1 (som nästan inte går att lyssna på när det inte är Täppas som är programledare, de övriga saknar hans stränga cut the crap-attityd).

Subaltern: Sverigeguiden

Nytt nummer av Subaltern. Denna gång en underlig Sverigeguide.


Innehåll:

Vendela Fredricson - Prolog: Civilisationens narrativ är juridikens evolution

Zac O'Yeah - En guide till Strömsholms kanal

Linn Hansén - Man åker in i Borås på en väg av frigolit

Christian Ekvall - Ett dussin brev: Färjestaden, Öland

Per Bergström - De historiska platsernas historia

Elin Mörkberg - Västra Ersboda, Mariedal

Simon Gärdenfors - Kiruna

David Liljemark - Först kommer troa, sen kömmer hälsa! Boltziusmuséet i Skåre utanför Karlstad

Mattias Lindgren - Nio månader i Grebbestad och Tanumsbygden

Pär Thörn - Helstekta grisar, beduinrum och hemliga gångar: Om Ture Malmgrens medeltidsborg i Uddevalla

Jonas Örtemark - Upplevelser i Mayland

Sofie Nohrstedt - Dags för trä: Från Dalarna till Stockholm med kärlek

Lars Vilks - Arkadien

Einar Askestad - Kalix

Caroline Ringskog Ferrada-Noli - Naturen: Österlen/Roslagen

Patrik Markusson - Den osynliga herofanin: Avan Limbus Art Museum i Gävle

Nikanor Teratologen - Sevärdheter i Västerbotten och Lappland

Stefan Hammarén - Dekadass, fjöl, kategoriska hål, lock: Textrådet på utedass-safari i gamla svenskbygderna


Lösnummer och prenumerationer: H:ströms.